Och i Wienerwald står träden kvar

More about the book

Otto, 13 år, anländer ensam som krigsbarn till Sverige, där breven från hans föräldrar, som sitter i koncentrationsläger, snart upphör. Han får arbete hos familjen Kamprad och blir vän med sonen Ingvar. Femhundra brev från Wien, noggrant sorterade och förvarade i en IKEA-kartong, berättar om Ottos liv som judisk pojke som flytt från nazisternas maktövertagande 1938. Hans föräldrar, kvar i Wien, bevittnar den växande terrorn mot judarna och försöker upprätthålla modet, både för sig själva och för Otto, som de gläds åt har nått friheten. Men sorgen och saknaden genomsyrar deras ord. De sista breven kommer från Theresienstadt; hans föräldrar skulle aldrig återvända. I Sverige hamnar Otto på landet, i gränstrakterna mellan Skåne och Småland, där han arbetar som dräng på gården Elmtaryd. En stark vänskap växer fram mellan honom och Ingvar, som samtidigt är aktivt engagerad i nazistiska organisationer och fascisten Per Engdahl. Hur kunde dessa motsägelser existera? Genom detta unika brevmaterial ger Elisabeth Åsbrink en personlig och engagerad skildring av den svenska stelbentheten och räddhågsenheten under andra världskriget, samt hur antisemitismen genomsyrade samhället. Intervjuer med Ingvar Kamprad från 2010 ger ytterligare perspektiv på berättelsen.